Att göra så gott man kan. Det har verkligen varit mina ledord de senaste veckorna. Jag har fyra föl här hemma som i varierande grad kräver vård, varav en har svävat mellan liv och död. Det tar som alla vet massor av timmar i anspråk, det kostar nästan alltid massor av pengar men framförallt är det en mental påfrestning som ibland känns oöverstiglig. Men mitt liv genomsyras väldigt mycket just av "man gör så gott man kan". Man kan faktiskt inte göra mer. Och som en mycket god vän har uttryckt det "man fattar de bästa beslut man kan utifrån det underlag man har". 

Det är verkligen inte självklart i den här världen. Vi håller på med levande varelser vilket gör att det finns en stark etisk aspekt, det handlar alltid om pengar, det handlar alltid om tid och det är alltid otroligt mycket känslor i alla beslut. Men. Man gör så gott man kan.

Just nu är läget stabilt för alla fölen och jag hoppas det förblir så. Den som för 10 dagar sen låg som ett paket på hästkliniken gjorde faktiskt ett helt gäng med krumsprång på väg in från hagen ikväll. Man blir nästan tårögd av det lilla!

Det är alltid så dålig tajming med sjuka föl mitt i seminsäsongen (ja jag vet att de båda säsongerna sammanfaller och det är oundvikligt. Men ändå!). Det är inte precis nu jag har allra mest tid och energi att ägna mig åt mina egna hästar. Men i detta har man som bekant inget val utan det är bara att köra, ända in i kaklet. 

Och när man går där och klurar funderar jag på det här med seminstationer. Den senaste tiden har jag faktiskt undrat hur många som kommer finnas kvar om fem-tio år. Många pratar om att sluta eller har redan gjort det. Jag vet inte riktigt vad som påverkar mest men kan tänka mig några saker. Det är för det första väldigt svårt att få tag på bra veterinärer (som kan jobba varje dag från april till augusti). Det räcker inte att ha "en veterinär" utan det måste vara en som faktiskt kan och förstår hur semin på häst fungerar. Det duggar inte tätt av dem och vi har en generell brist på veterinärer i Sverige. 

Det är ett tufft jobb även för alla andra; Hingsthållare, stationsägare, transportörer osv. Alla delar i kedjan måste finnas och fungera för att hästarna ska bli dräktiga.

Utan att stressa någon vill jag påstå att vi börjar närma oss slutet av säsongen. Det är ungefär fyra veckor kvar och börjar man nu har man max två försök på sig att få dräktigt. De ston vi lägger mest tid på nu är dock de som ofta påbörjats tidigare och som av olika anledningar inte är dräktiga. Det kan bero på flera orsaker; Lågfertila ston, lågfertila hingstar, hingstar som tävlar, hingstar som inte funkar på skick, ägg som släpper på helgen - osv. Ganska ofta har vi inga förklaringar tyvärr. Då är det bara att kämpa på.

Men en sak är säker. Vi som jobbar med detta gör verkligen så gott vi kan för att få alla ston dräktiga. Allra helst på första brunsten (om man bara ser det ur ett krasst ekonomiskt perspektiv vågar jag påstå att redan vid första omlöpet går man back på stoet med tanke på antalet timmar man lägger. För att inte tala om hur slitigt det blir till slut. Och fullt på gården!). Vi gör allt vi kan för att alla ston ska få bästa möjliga förutsättningar att bli dräktig. Det kan handla om olika insatser - det är alltid en individuell bedömning - och engagemanget är alltid stort från både hingsthållarens sida och utifrån våra möjligheter som station. 

Jag ser trådar på Facebook om dåliga stationer, om dåliga veterinärer, om dåliga hingstar, ja listan kan göras lång. Ja, de där finns säkert, men det är relativt sett ytterst få. De allra flesta av oss som jobbar dagligen med detta, vi gör så gott vi kan. Ibland vänder vi ut och in på oss för att få allt att klaffa, men det blir inte alltid dräktigt då heller. Rent ut sagt - det är inte så jäkla enkelt som man skulle kunna tro! Jag tror det vore bra om alla tänker till en extra gång innan man klandrar någon för att inte göra ett tillräckligt bra jobb. 

Idag föddes årets sista föl här på gården. Ett sto e El Mago Pellini. Sex ston av sex möjliga! Men vacker som en dag som alla föl och hon har en jätteduktig mamma som är förstafölare. Välkommen till världen!

//J