Ja det där är det vanligaste rådet man får som uppfödare av sporthästar. Och visst är det ett gott råd. Vår bransch består verkligen av två helt olika delar enligt mig, den sportsliga och den ekonomiska. De går inte alltid hand i hand. 

Vi är också två ganska så olika kategorier av uppfödare (ja jag fattar att jag generaliserar). Den som redan har pengar eller genererar pengar i annan verksamhet som den kan stoppa in i uppfödningen, och den som måste skapa lönsamhet i hästeriet för att komma framåt. För oss som tillhör den senare kategorin är det tyvärr inte så särskilt enkelt att sälja till rätt ryttare. I 99 fall av 100 säljer man till den som har pengarna, helt enkelt. 

Jag har funderat ganska mycket på detta genom åren men alltid landat i att för egen del har jag inget val. Jag kan inte utbilda själv, jag har inga ridande barn, jag är inte miljonär osv så jag måste sälja för att hålla igång snurran. Och jag gör det gärna för det är otroligt roligt att följa sina uppfödningar i livet, även om de "bara" går 1,10 regionalt. 

Men så i dagarna kom ett nytt perspektiv upp på bordet. "Utbilda hästen hos rätt person"? Detta är också något som har brytt min hjärna lite under åren, att man kanske ibland borde sätta de unghästar man tror mest på hos "kändisarna" för att verkligen ge dem de bästa förutsättningarna. Det kan säkert vara en god idé men det gäller verkligen att veta vad man gör. Jag är inte så säker på att jag skulle våga längre, faktiskt. 

Mina unghästutbildare, världens bästa Sophia, bor två mil bort och är 100 procent pålitlig. Jag har aldrig (såklart) ens tänkt tanken på att "göra ett oanmält besök" för att kolla så min häst inte har några piskmärken. All träning är individanpassad och ibland har jag fått tillbaka en inridningshäst efter tre veckor med orden "detta kunde du ha gjort själv", ibland får vi ta flera längre perioder och ibland kliar man sig i huvudet fortfarande när hästen snart fyller tio år (ni som vet ni vet :D). 

Det blir lätt floskligt när man ska skriva om det här ämnet men det är nog viktigt att vi alla tar ett tankevarv kring vad vi håller på med då och då. Samtidigt är det, åtminstone för mig, otroligt viktigt att vi håller diskussionen på en klok nivå. Vi har tagit oss friheten (visserligen redan för tusentals år sen) att hålla hästar för vår egen skull, och vi måste ta detta ansvar på allvar. Men vi får inte låta debatten handla om fel saker för då hamnar besluten om sportens framtid lätt i fel händer. Se vad som händer med klimatdebatten när folk klistrar fast sig på motorvägen t ex. Själv tror jag det är helt fel metod och snarare kontraproduktivt för klimatfrågan. 

Anyway. Nyårsafton idag och en liten sammanfattning av året kan vara på sin plats! Som vanligt föddes ett gäng föl, och som vanligt har inte allt gått bra. Någon kastade, någon hamnade på sjukan i Skara osv. Tre fina hingstföl finns kvar till salu: Salusidan. 

Alla egna ston blev inte dräktiga men vid senaste kollen fanns sju dräktigheter att se fram emot 2024, och nu pågår ett intensivt letande efter nya hingstar till nästa år.

Fyra uppfödningar gick unghästtest varav två fortfarande i egen ägo. Dessa två kammade hem diplom (Magic) respektive klass I (Like a Vision), och av de andra två fick Manniello klass I och Rattlesnake Speedway strax därunder (44 p). Mycket nöjd med alla, särskilt såklart med bästa bästa Magic som var så sjuk som föl men nu blev Värmlands bästa hopphäst!

Seminsäsongen får betecknas som "normal". Lagomt antal ston och bra resultat. Några krångelston som blev dräktiga och några helt normala ston som inte blev det - precis som vanligt alltså. 

Vädret... ja det var väl det mest speciella under 2023 och är fortfarande. Väldigt bra för hästarna just nu med ihållande minusgrader och flera decimeter snö, men ganska ovant för människorna. 

Nu är det dags att vända blad och se framåt. Gott Nytt År till er alla!

Nu går vägen framåt!

//J