Hästuppfödning rymmer både glädje och sorg. I morse fick jag möta det senare.

Kom ner till stona som stod och åt i godan ro. När jag gick runt och klappade på dem som vanligt upptäckte jag direkt att Neva var kletig i baken.... nej! Tittade mig omkring och fick se ett foster (eller delar av) på marken några meter bort.

En kastning alltså. Så trist! Åh, vad jag hade sett fram emot detta föl - som alla. Har pratat med flera om pappan Laurentio under veckan, eftersom det blev klart att han bara fick denna säsong i Sverige. Men jag fick ändå inget föl.

Neva verkar åtminstone ta det med ro. Hon har inte fått ngn feber och äter och är pigg. Hon har fortfarande årets föl vid sidan och det är ju bara bra. Jag hoppas att hon fick ur sig allt så det inte tillstöter några komplikationer.

Nu är den största oron och magknipen att det är alla uppfödares skräck - abortvirus. Det blir att hålla råkoll på resten av stona!

För övrigt så har Mistys föl åkt till sin nya ägare och enligt rapport så går allt bara bra. Det samma gäller hennes 2,5 åring som är bortlämnad för inridning - sköter sig utmärkt! Glädje i bedrövelsen.

//J