Igår ringde Jonas och sa att av fölen såg lite hängigt ut. Jag satt hemma och jobbade, och åkte bort för att kolla. Fölis stod och åt i häcken när jag kom och verkade helt ok. Men när jag ändå var ut i hagen så gick jag ett varv bland alla, man ser dem ju inte så mycket i dagsljus den här årstiden så det gäller att passa på.

Då fick jag se att en av våra inackorderingar hade ett jättestort (nåja) sår på bringan! Vilken himla tur att han ringde mig ändå. Såret såg inte helt färskt ut, men jag tror inte att hon hade det kvällen innan (sist jag pratade med henne på nära håll), det var för stort för att missas helt enkelt. Men med 15 minusgrader så hade det helt torkat ut och inte alls mått bra.

Jag ringde min "husveterinär" där ute i hagen, hon är alltid lika lugn och det är otroligt skönt! Plockade in stoet och hennes föl, och sen kom veterinären ett par timmar senare.

Det var ett besvärligt sår att sy, kanterna var visserligen raka men det var svårt att få ihop dem. Såret var som ett "L", och vi lyckades få ihop hela den långa delen som gick vertikalt. Den korta delen längst ner fick vara öppet för dränage.

Så, sjuttioelva sprutor (lugnande, smärtstillande, bedövning, stelkrampsvaccin osv) och kanske 10 stygn senare så var vi klara. Det tog två timmar, det är inte enkelt att sy och greja även om vi har både bra ljus och varmvatten och sånt.

Nu hoppas jag verkligen att det kommer att gå bra, såret ser iaf fint ut idag. Hon får stå på box ett par dagar så att hon inte rör sig "för mycket", och så får jag promenera henne några kvartar om dagen som kontrollerad motion - så att blodcirkulationen hålls igång.

Tänk att det alltid ska vara nåt! Och så typiskt när det är så j-a kallt ute. Idag är det iaf lite mildare, ca -10 i morse och nu är det -7 tror jag. Det är mera lagom.

Dags för lite stalltjänst!

//J